Kärlek till kvinnor

Kärlek till oss! [jessicahallback] Dagliga Citat Bästa Citaten Citat Om Kärlek Fitnessmotivation Starka Kvinnor Citat Feminism Kvinna Mobbning Politik. ... Starka Kvinnor Bra Sagt Svartvitt Feminism Hona Barndom Women Rights Mänskliga Rättigheter 'Girl power. Feminism quote' Sticker by Anna Kutukova. Häftiga kvinnor. Apropå modemärken och modedesigners, Johan Lindeberg har kommit tillbaka till J.Lindeberg igen efter 10 års uppehåll, nu som kreativ konsult. Visste ni att han också är en driven fotograf, med en fäbless för starka kvinnor? ”It’s time for women to take over and guide us to a better world…” – Johan Lindeberg Här finns ett hyllningstal till kvinnan: ”Kvinnor kan! Kvinnor vill! Kvinnor behövs! Kvinnor är som en isländsk källa – exotisk, varm och sprudlande! Detta är något som vi måste ta tillvara på. Med kvinnors kunskap och erfarenhet, så kan vi se till att människors kompetens värdesätts oavsett kön. Vi frågade bad tjugo kvinnor ge män råd om kärlek, romantik och sex. Här är vad de svarade. Håller du med? Ja tack till små presenter då och då. Middagen färdig när man kommer hem. Pernilla 43, Höör Det är så spännande med en man som kan dansa och vet hur man rör sig. Birgitta 45, Sala Det var uppenbarligen lätt för Anne att finna nya älskarinnor. Det var inte ovanligt att kvinnor i hennes ålder ägnade sig åt homosexuell kärlek – men man talade bara inte om det. När Ann Walker flyttade till Shibden Hall (Anne Listers gods) var det uppenbart för ortsborna att de två kvinnorna var ett par. Vad tänker du om det här? Men hon brydde sig inte. Allt han var tvungen att göra var att komma överens. Den blivande brudgummen till och med konverterades till katolicismen så Ruths motvilliga föräldrar skulle godkänna det. Under de kommande 40 åren hade de tre barn och ett charmigt förortsliv innan cancer äntligen stal henne. Kända kvinnor som föreslog män Endast dårar tror att kärlek gör en person sårbar; kärlek gör en person stark och modig. Din kärlek gjorde mig till en bättre person. På grund av dig har jag vuxit till den person som jag alltid velat vara. Stjärnor, hav, hav, alla underverk i världen – jag kommer att kasta för dina fötter för ditt vackra leende. Rumänska kvinnor är självständiga, snygga och jordnära. Det första jag vill säga om rumänska kvinnor är förmodligen också det första du kommer att lägga märke till. De är otroligt snygga. Det må jag säga. Dessutom är det värt att nämna att man har en stor fördel om man ger sig ut på ett rumänskt dejtingäventyr. Simorons för kärlek till män och kvinnor. Andlig utveckling. Magic kan vara så annorlunda! Om du brukade vara hemligt utsöndrad, gömmer sig från yttre ögon, rädd för att bli utsatt, nu finns det andra, öppna och glada ritualer. De kallas det obegripliga ordet 'Simorons'. Att älska med denna spellbindande magi är väldigt kul! Kvinnor på den tiden, fick lära sig exakt samma saker. Hur de skulle ”förstå” sina män, aldrig kritisera sina män, lita på att männen kan sköta familjens finanser helt på egen hand etc, etc. Det är andra tider nu och ju snabbare män inser det, desto bättre för dem själva.

hur MDMA hjälpte mig med social ångest.

2020.09.14 20:14 inzzeini hur MDMA hjälpte mig med social ångest.

inledningsvis vill jag säga att jag uppmanar absolut ingen att ta MDMA eller någon annan drog pga det jag kommer skriva. MDMA kan vara välldigt skadligt för hjärnan om man missbrukar det. Det är dessutom mycket mer beroende framkallande än vad många kanske vill få dig att tro. Det är inte fysiskt beroende framkallande (som heroin, kokain eller amfetamin) men det kan vara svårt att acceptera ett nyktert tillstånd efter att man fått känna på hur det är att rulla riktigt hårt på kristall. om du lider av social ångest finns det mycket mer effektiva sätt att dämpa ner den än att börja knarka.
jag gör detta inlägget eftersom att jag fick frågan i mina DMs.

with that out off the way..
Jag har under hela mitt liv varit väldigt rädd för att prata med folk pga att tankarna kring vad dom kommer tänka om mig skrämt mig något otroligt. Om jag tex vill ge någon en komplimang kanske dom sedan tycker att jag är klängig eller jobbig?
jag vågade häller inte visa upp migsjälv för den jag verkligen är. jag levde med olika masker som jag tog på mig i ett försök att passa in och bli accepterad. Detta funkade givetvis inte särskilt bra eftersom att det är relativt lätt att se på en person om dom är sigsjälva eller om dom hela tiden försöker bevisa att dom är på ett visst sätt eller inte.

MDMA som ni flästa redan vet fyller kroppen med kärlek och själv acceptans, och under MDMA ruset kunde jag vara (en vissoligen överdrivet kärleksfull och possitiv) migsjälv, men endå migsjälv. Jag vågade berätta för folk hur mycket jag uppskattade dom, jag vågade säga till både kvinnor och män att jag tyckte dom var vackra (utan att försöka få till något ligg utan bara för att detta var vad jag faktiskt tyckte), jag vågade berätta för folk att jag önskar att jag och personen i fråga hade en närmre relation då jag tycker väldigt mycket om dom.
men givetvis kommer MDMA ruset inte vara för alltid och när det är över tappade jag dessa förmågorna och gick återigen tillbaka till en rädsla av vad folk skulle tro och tycka.
en dag när jag låg i min säng och tänkte på detta så slog tanker mig. "varför inte bara lådsas som att jag tagit MD nästa gång jag ska på fest?" so thats what i did och då märkte jag att det är inte MDMA som får mig att kunna skapa connections med människor, det är instälningen jag inleder konversationen!

edit: poängen jag försöker förmedla är att ta lärdom av dina erfarenheter. se inte MDMA som ett happy pill utan se det som ett sätt att uppleva ditt eget subjektiva perspektiv från en ny vinkel.
studerar du livsperspektivet som MDMA kan ge dig så kan du ta lärdom av det och göra ditt nyktra liv bättre! TESTA DINA PILLER SÅ DU INTE POPPAR FENTA ELR METH!
submitted by inzzeini to droger [link] [comments]


2020.08.11 10:29 attfinnasanningen Dopen och vad det betyder

Dopen och vad det betyder
Dopet, som svensk så brukar man döpas när man får sitt namn i kyrkan som liten bara några månader gammal. Men gör man dopet som ett spädbarn så har inte ett dop någon betydelse för, utan är egentligen bara en ritual man gör inom kyrkan. Något man fortsätter att göra som en tradition utan egentligen tänka på dess verkliga innebörd, eller varför man gör dopet i över huvud taget.
För dopet måste göras i tro och medvetet för att verkligen göra påverkan i våra liv. För dopet är inte bara en ritual något man gör som kristen utan är det absolut viktigaste man kan göra inte bara som kristen.
Födseln
Orsaken till att man som kristen gör ett dop är att vi kommer in i denna värld med en ond sida och en god sida. Dopet har som uppgift att tillsammans med tron och bön om ursäkt för våra synder, få oss att återförena oss med gud genom den helige anden, eller räddningen från helvetet eftersom den onda delen kommer att dra ned oss till helvetet. Så är det i denna dualistiska värld där gott och ond finns.

https://preview.redd.it/4yyl0xag3cg51.png?width=573&format=png&auto=webp&s=c002abe752015060e305f41b2782a91cd810bb53
Det röda symboliserar själen den goda från gud.
Det blå symboliserar kroppen den onda sidan från satan köttet eller det fysiska.
Så här föds vi in i denna värld, en del ond och en sida god, vi lever i ett dualistiskt liv och värld dömd till helvetet om vi inte kommer till gud och återförenas.

https://preview.redd.it/ks1iyrnh3cg51.png?width=422&format=png&auto=webp&s=e3df36e7c78f91aec48edbfc16fd56c0b10f6b95
Uppenbarelseboken 5:12 Och de sade med hög röst: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."
Romarbrevet 5:6 Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.
Romarbrevet 5:8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.
Uppenbarelseboken 21:8 Men de fega, de icke troende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Är man i detta stadium och lever utan gud och den heliga anden så kommer man att hamna i helvetet. För man har inte återförenats med gud. Man har inte gud i sitt liv utan lever fortfarande i upproret mot gud. Man kommer att dö det andra döden som själen får lida eller ens jag.
Dopet
Anledning till att vi gör dopet är att vi återigen ska återförenas med gud efter våra synders förlåtelse. Meningen är att man ska få den helige anden och därmed få nyckeln till himlen.
Till himlen i förlåtelsens namn

https://preview.redd.it/syf7127j3cg51.png?width=595&format=png&auto=webp&s=b8a5d5ad4372405d55d6ee2aa75d65729c122efb
Efter dopet så är vi inte den fysiska eller köttets värld utan lever efter gud eller andens. Utan vi är med den, en ny människa eller pånyttfödd in i gud. Det är därför man gör dopet som ska göras i tro. Det handlar om att efter att Adam och Eva bröt kontakten med gud och därmed förvisade oss ut ur eden. Så återskapas kontakten efter Jesus korsfästelse och för alla som de som har bet om förlåtelse och döpt sig som får den helige anden.
Uppenbarelseboken 21:6 Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten.
Uppenbarelseboken 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
Romarbrevet 4:7 Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.
Romarbrevet 4:8 Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.
Den heliga anden är den vi får efter att vi bet om förlåtelse samt dopet.
Romarbrevet 5:5 Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
Romarbrevet 5:10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.
Romarbrevet 5:11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Romarbrevet 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.
Romarbrevet 5:13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.
Romarbrevet 5:14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.
Romarbrevet 5:15 Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom ett endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
Romarbrevet 5:16 Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
De som har fått förlåtelse finns uppskrivna i livets bok, för de har gjort det som behövs som att be om förlåtelse och döpt i tron.
Uppenbarelseboken 20:15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eld sjön.
Utan att gjort detta så kommer vi aldrig att komma ur denna värld och kunna komma tillbaka där vi faktiskt hör hemma i himlen och inte denna sorgs värld med alla dess problem.
Kom till Jesus så att ni aldrig får höra detta den dagen ni står inför gud.
Matteus-evangeliet 7:23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
En värld som styrs av satan som hatar oss över allt eftersom satan föll för att han hade barn med kvinnor och därmed gjorde en stor synd och kastades till jorden. Satan hatar oss därför att han anklagar oss för att han föll till helvetet och inte av sina egna brott och gärning.
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2019.11.01 01:11 CissG Efter ca 20 år - Singel. Snygg. Sugen

Ok gott folk, jag behöver verkligen hjälp. Jag behöver få bra råd kring nästa steg i mitt liv. Här kommer det:
Jag är en kvinna på 35 år. Jag och min man har varit tillsammans nästan 20 år. Vi har barn ihop, de är i skolåldern.
Jag har endast haft sex med denna man, aldrig varit med någon annan längre än att kyssas (och det var förstås innan vi blev tillsammans).
Under alla våra år så har det varit jag som kämpat för vårat förhållande, alltid jag som föreslagit aktiviteter och alltid jag som fått "krypa" tillbaka efter gräl. Min kärlek till min man har varit bottenlös till den milda grad att jag tillåtit honom att behandla mig hur illa han än vill, något han utnyttjat maximalt.
Men något mycket besynnerligt har hänt...
Efter vårat senaste gräl har jag fullkomligt förlorat all vilja till att fortsätta livet med honom. Detta har jag ALDRIG känt förr.
Och jag är så otroligt sugen på att vara med andra. Jag vill ha kravlöst sex. Det finns en speciell person som jag tänker på dagligen. En man som jag tror är attraherad av mig med.
Jag är bara så otroligt osäker på mig själv. Till saken hör att jag är väl medveten om att jag ser väldigt bra ut. Jag vet att det låter... tja...som det låter helt enkelt. Men det är sant, jag får DAGLIGEN kommentarer och blickar från män (och ibland kvinnor!) angående mitt utseende, män som skriver på sociala medier osv förekommer också i princip dagligen. Och i min hjärna tänker jag att "visst, jag ser väldigt bra ut, men så fort de får lära känna mig kommer de att sticka illa kvickt"Jag tänker hela tiden att ingen någonsin kommer att tycka att jag är intressant, smart eller rolig nog att vilja vara tillsammans med och då tänker jag att "ok, men endast sex och inget mer..."
Men hur?? Hur gör man?? Med ovannämnda mannen exempelvis, hur får jag honom att se att jag är intresserad?? Och vad gör man sen? Som sagt, tror verkligen att han är attraherad av mig, det märks ganska tydligt, han har nog dock trott att jag och min man fortfarande är tillsammans
Snälla hjälp mig, kom med råd och tips. Jag tar vad som helst!!
Ps. Jag och min man har inte haft sex på över ett år så ni förstår min... Ja, låt oss kalla det för motivation... :-)
submitted by CissG to sweden [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 14:47 TaoQingHsu (Kapitel 1) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Japansk Buddhastaty, nåd och visdom, National Palace Museum, South House, Chiayi, Taiwan

Medförfattare på tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 1: Gå ut i familjen och bevisa Dao-frukten
Buddhaen sade: "De som farväl deras familjemedlemmar, går ut i familjen, känner igen hjärtat, når roten till insidan, förstår lagen om att inte göra, kallas Sramana. De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhet och rening när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningarna Dao blir Arhats. Arhats kan flyga och förändras, ha stora eons liv, kan bo och flytta i himlen och jorden. Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himmelen, där de bevisar Arhatsna. Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång. Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda. Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen. "
Sramana, Arhat, Anāgāmi, Sakridāgāmi och Srotāpanna är alla sanskrit. De är separat avsedda för olika grader i samband med övningen av Dao. Sådana namn är alla differentierade och ges av människor. Att tänka på doktorns, masterns och kandidatens olika grad, vilka namn också differentieras och ges av människor. Jag hoppas att ett sådant exempel skulle få dig att förstå det.
"Gå ut i familjen" vilket innebär att en man lämnar sin familj för att bli en buddhistisk munk. Det finns två typer av att gå ut ur familjen. En är att formen av buddhist munk verkar gå ut i familjen, men hans hjärta är fortfarande i familjen. Den andra är att formen av buddhistisk icke-munk bor i familjen, men hans hjärta går verkligen ut i familjen, så är det sant och går ut i familjen. Det är oavsett vad formen är, att ens hjärta har gått ut ur familjen går verkligen ut i familjen.
Då kanske vi har frågor. Varför ditt hjärta vill gå ut i familjen? Finns det någon mening för? I kapitlet tjugotre i detta skrifter nämns det en av anledningarna. Konceptet med denna skrift är också lämpligt för kvinnor. Att ens hjärta går ut i familjen innebär att man lämnar tvånget, problem och lidande inträffade från familjen, för att inte lämna familjemedlemmarna. Den djupa ytterligare innebörden är att omvandla sådana tvång, problem och lidande till visdom för att göra oss och andra ha ett bättre liv.
I den antika och moderna tiden, när folk skulle gå ut i familjen för att bli munk eller non, skulle de först få tillåtelse från sina föräldrar. Det är för att respektera föräldrarna och tacka dem för att höja oss. Kinas senaste tid måste det också ha tillstånd från regeringen och måste registreras i regeringen, vilket är att undvika att den brottsliga personen undviker straff från lagen genom att gå ut ur familjen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" vilket innebär att erkänna att det inte finns något hjärta och inget sinne; allt sker från vårt hjärta och sinne. När vi har hjärta och sinne kommer allt då. När vi tar bort vårt hjärta och sinne elimineras allt. "Allt" betyder fenomenet, situationen, materien, föremålet och saker från vårt yttre och inuti. Vissa människor som har hört begreppet inget hjärta, inget sinne och inget medvetet, är rädda och olyckliga att skälla buddhismen. För i sin tanke och koncept, hur kan det vara möjligt att det inte finns något hjärta, inget sinne och inget medvetet? De kan inte förstå det.
En dag berättade Huike som var den andra grundaren av Zen i Kina den första grundaren Dharma, "Mästare, jag känner att mitt hjärta inte är i fred. Snälla hjälp mig att få mitt hjärta i fred. "
Grundare Dharma svarade honom: "Ge mig ditt hjärta. Jag hjälper dig att ha hjärtat i fred. "
Huike tänkte ett tag och svarade sedan på grundaren Dharma: "Mästare, jag kan inte hitta mitt hjärta."
Därefter svarade grundaren Dharma till honom: "Jag har redan hjälpt dig att ha hjärtat i fred."
Roten på insidan är tomhet. Att nå roten på insidan betyder att man når tomheten. Den underbara naturen av insidan är tomhet. Om vi ​​har ett sådant begrepp kommer vi att förstå betydelsen av att inte göra.
De flesta som har hört begreppet att inte göra i buddhismen är också rädda och olyckliga, eftersom de har mycket negativ tanke och missförstånd om det. Så småningom, i en viss situation är det inte bättre att göra något än att göra, har du någonsin tänkt på det? No-doing är ett tillstånd som är oro för nejhjärtat och tomheten. I detta tillstånd och ögonblick kommer vår fysiska och mentala kropp att vara i tillståndet av fred, tystnad och hälsa. Det är Nirvana. Målet att öva Tao är Nirvana. Det är inte en kort känsla. Det borde vara ett stabilt och kontinuerligt tillstånd, vilket är den stora meditationen. I sådant tillstånd kommer det att bli grunden, som vi kan göra och tänka på några positiva sätt för att hjälpa och gynna oss och andra.
Allt som ökar Tao syftar till staten Nirvana. Det finns många olika sätt att träna Dao. Att recitera eller sjunga namnet Fo eller Pusa, eller att läsa buddhismens skrift, eller att tänka på Buddhas undervisning, och till sittplats för att meditera, är alla ett av sätten. (Fo är Buddha, Pusa är Budhisattva .) Denna del är att hjälpa och gynna oss själva. När vårt hjärta är rent, rent och fredligt, har vi således styrkan att hjälpa och gynna andra, vilket är den djupare inlärningen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" är högre grad i att öva Tao. Mannen som är i sådant tillstånd heter Sramana. Före ovan nämnda tillstånd, kanske han någonsin gjort följande saker.
"De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhetens och renhetsstaten när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningen Dao blir" Arhats ". Det betyder att buddhistiska munkar måste lyda de 250 förordningarna . Och oavsett vad de ska ha det bra för att gynna sig själva och andra, eller stoppa de onda saker som inte skadar sig själva eller andra, de borde vara i renhetens och rensningens tillstånd i hjärta och sinne.
Vi är inte buddhistiska munk, så vi behöver inte lyda 250 ordföranden. Men det inspirerar oss. När vi gör de goda sakerna och inte gör de onda sakerna, bör vi också behålla renheten och reningen i hjärta och sinne. Det betyder att vi bör ta bort girig, hat, dumhet och förälskelse, från hjärta och sinne, för att dessa saker skulle förfina vårt hjärta och sinne och låt oss få den negativa tanken. Om de avlägsnas kommer vi att vara i ljusstyrkan, ha det fridfulla sinnet och den positiva tanken, till gagn för oss och andra.
"Utför de fyra ädla sanningens Dao." Det betyder att att sätta de fyra ädla sanningens Dao i praktiken är ett av villkoren för att bli Arhat. De fyra ädla sanningarna är lidande, aggregerande, eliminering och Dao, vilka är orsakerna och förutsättningarna för att uppnå Buddhahood. Liderna är orsaken. Aggregatet och Elimineringen är villkoren. Dao är villkoret och resultatet. "Dao" översätts från kinesiska ord. Dess ursprungliga mening är vägen. Och dess innebörd utvidgas till att utöva sanningen.
Den första orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva vårt inre, såsom smärta orsakad av vår kropp eller något tryck som orsakas av vårt liv eller någon psykisk sjukdom som orsakas av vår giriga, hat, dumhet och förälskelse.
Den andra orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva och finna att vårt inre insamling kontinuerligt aggregeras. De flesta människor har inte sådan uppfattning. Varje lidande är lätt att glömma av människor. När något lidande är minnet av dem, vad de har tänkt är att de är den förföljda personen, allt sitt inre lidande orsakas av andra. Så de vill hämnas för att eliminera sitt lidande. Sådan tanke strider mot Buddhas väg.
När vi uppfattar och finner vårt inre insamling aggregeras kontinuerligt, följer vi Buddhans väg för att eliminera vårt inre. Det betyder att man går in i Buddhas väg är ett sätt att eliminera vårt inre lidande. Då kan vi få frågor, vad är Buddhas väg? Definitionen av Buddhas väg är bred och oändlig. Poängen är i denna Skrift. För det andra är den största punkten i The Supreme-Wisdom Hearts Skrift som du kan hitta och läsa i min blogg. Det är svårt för allmänheten att förstå Högsta Visdomshärets Skrift. I ett ord är grunden för Buddhas väg självupplevande, självkontrollande, självbefriande och självdisciplin.
Så när vi "går" på Buddhas väg betyder det att vi sätter sanningen eller Buddha-lagen som lärde Buddha in i praktiken. Vi ger det ett namn som "Dao" (eller "Tao").
"Arhats kan flyga och förändra, ha stora eons liv, kunna bo och flytta i himmelen och jorden." Det betyder frigörelse och frihet om personligt liv och handling. Det betyder också att Arhat kan bestämma sin egen livslängd och kan bestämma var man ska bo, eller var man ska födas, himlen eller jorden. För det andra, oavsett var Arhat går eller bor, är de osynliga väktarna alltid bredvid Arhat för att skydda den, eftersom andarna och spöken i himlen och jorden skulle flyttas av Arhats dygd och skulle lova att bli förmyndare att skydda Arhat. Arhatsna inkluderar män och kvinnor. I en del skrifter kallas Bodhisatta också som Arhat, som äger oföränderlig salighet på grund av Arhats dygd.
Det är verkligen bortom vår kunskap och erfarenhet. Men det betyder inte att sådan Arhat inte existerar, för vi kan inte bevisa att sådan Arhat existerar, och vi kan inte heller bevisa att sådan Arhat inte existerar. Det är mer som den personliga transcendental-erfarenheten. När vi blir Arhat eller när vi träffar Arhat är det mycket personligt transcendental-erfarenhet.
När en person har ovannämnda praktiserande erfarenhet, ger vi det ett namn som "Arhat". "Arhat" är sanskrit.
"Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himlen, där de bevisar Arhatsna. "Det betyder att en person är vid dödens stund, sin anda bor i eller över den nittonde himlen och i vilken den visar frukten av Arhat. Därefter ges det ett namn som "Anāgāmi", som är sanskrit.
Det finns trettiotre himlar som nämns i buddhismen. De är mer som de olika dimensionella utrymmena, enligt vår förståelse i modern tid.
"Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång." Det innebär att en sådan person utövar Buddha-lagen och reinkarnerar i himmel och jord en gång en gång. Och då får den frukten av Arhat. Vi ger en sådan person ett namn som "Sakridāgāmi", som är Sanskirt.
"Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda." Det betyder att en sådan person utövar Buddha-lagen och måste uppleva reinkarnationen i sju gånger i himmel och jord. Och då får den frukten av Arhat. En sådan person får ett namn som "Srotāpanna", vilket är Sanskirt.
I buddhismen finns det ett sådant begrepp att det finns oföränderliga reinkarnationer för en andes anda, till exempel en ande i ett hjul, där de sex vägarna ingår, vilka tre hör till bra vägar och tre hör till onda vägar. De tre goda vägarna är Banhisattva, Ashura och Human. De tre onda banorna är spöken, djur och helvete. Att andan reinkarnerar i de sex vägarna genom varv är precis som ett hjul som surrar kontinuerligt och lämnar aldrig det svängande hjulet. Först när andan går in på Buddhas väg, finns det chansen att lämna det svängande hjulet.
"Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen." Definitionen av kärlek och lust här är smalare, vilket innebär att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Kärlek och lust skulle påverka människors känslor och tankar. Vissa människor använder sin kärlek och önskan att styra andra. Men vissa människor är sålunda kontrollerade i åtanke. Oavsett vilken, deras hjärta och sinne är inte befriade och inte lediga. När deras kärlek och lust inte är nöjda, förekommer således den irrationella tanken och beteendet. Oavsett hur de är, kan deras hjärta och sinne bli skadade. Men någon har en sådan situation.Buddha anser sådana personer som dumhet och förälskelse, och sådana personer är således i tillståndet av ingen ljushet.
Att krossa kärlek och lust är som brutna lemmar innebär att en person borde ha beslutsamhet att träna Dao.Låt inte kärleken och lusten bli ett hinder i att öva Tao.
Men det ovannämnda är en av Buddha-lärorna. Det finns djupet och en annan Buddha-undervisning. Det är inte nödvändigt att avskärma kärleken och lusten. Varför? Det finns ingen kärlek och lust i grunden, när vi helt förstår själv-själv och tomhet. Vår kärlek och lust uppträder och lockas från utsidan. Om vi ​​förstår tomhetens ute och inne, var hittar kärleken och lusten att bli avskuren? Men ett sådant begrepp är svårt att förstå av Arhat, för att inte tala om vanliga människor. Det kan vara möjligt att förstå när vi gör den djupa meditationen. Om vi ​​inte har sådan visdom, är vi bättre att skära av kärlek och lust när vi har beslutsamhet att öva tao. I en sådan situation är kärleken och lusten inte riktig, eftersom de är illusion. Men de vanliga människorna ser dem som verkliga. English: (Chapter 1)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-1-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.03.15 23:10 nyhetsbubbla Ernst Robert Almgren: Sex and the city en serie om kvinnor som längtar efter traditionella män, huvudkaraktärerna använder snälla killar som sexuellt tidsfördriv medan de längtar efter framgångsrika maskulina män och äkta kärlek, visar även att män inte dras till promiskuösa kvinnor

Ernst Robert Almgren: Sex and the city en serie om kvinnor som längtar efter traditionella män, huvudkaraktärerna använder snälla killar som sexuellt tidsfördriv medan de längtar efter framgångsrika maskulina män och äkta kärlek, visar även att män inte dras till promiskuösa kvinnor submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.09.15 14:18 Durioz Det hot från öster, de Italienska hädelsen och det förlorade Ibera. Påven vädjar till världen.

De förlorade iberia och italienska stater som är i säng med turken. Gud har viskat i mitt öra att de alla har tänk konvertera till den muslimska tron. Påven som bara vill ena alla trogna kristna under guds valda sändebud är nära sin undergång och är bannlyst till Avignon.
Åh, Kristna , kristna från över bergen, kristna utvalt och älskad av Gud, som lyser fram i mycket många av dina verk, förutom alla nationer genom situationen i ditt land, liksom av din katolska tro och hedern av den heliga kyrkan! För dig är vår diskurs adresserad och för dig är vår uppmaning avsedd. Vi önskar dig att veta vad en svår orsak har lett oss till ditt land, vilken fara som hotar dig och alla de troende har fört oss.
Från Jerusalems gränser och guds stad Rom har en fruktansvärd saga gått fram och mycket ofta kommit fram till våra öron, nämligen att en ras från persernes rike, en förbannad ras, en ras som helt alieniserades från Gud, en generation som inte har riktat sitt hjärta och inte har anförtrotit sin ande till Gud, har invaderat de kristna landen och har avlivat dem genom svärdet, pelaget och elden. Det har lett bort en del av fångarna i sitt eget land, och en del som den har förstört av grymma torturer. Det har antingen helt förstört Guds kyrkor eller beviljat dem för riterna i sin egen religion. De förstör altarna efter att ha förorenat dem med deras orena. De omskärmer de kristna, och omskärelsens blod sprider de sig antingen på altarna eller häller i dopfonternas vaser. När de vill tortera människor genom en basdöd, perforerar de sina navlar och släpar ut tarmarnas ytterkant och binder den till en insats. sedan med flogging leder de offeret till dess att viskningen har gustat fram offret faller nedåt på marken. Andra de binder till ett inlägg och piercerar med pilar. Andra tvingas att förlänga sina halsar och sedan attackera dem med nakna svärd, försök att skära genom halsen med ett enda slag. Vad ska jag säga om kvinnans avskyvärda våldtäkt? Att tala om det är värre än att vara tyst. Greklands rike är nu splittrat av dem och berövat territoriet så omfattande att det inte kan kryssas under en tvåmars mars. På vem är det därför arbetet att avlägsna dessa fel och att återvinna detta territorium, om inte om dig? Du, över vilken över andra nationer Gud har tillagt en anmärkningsvärd ära i armar, stort mod, kroppslig aktivitet och styrka för att ödmjuka den håriga hårbotten hos dem som motstår dig.
Låt dina förfaders handlingar röra dig och uppmuntra dina tankar till manliga prestationer. King Charles den stora ära och storheten och hans son Louis och dina andra kungar, som har förstört hedningarnas kungarik och har utvidgat den här heliga kyrkans territorium. Låt vår Herre, vår Frälsares heliga grav, som är besatt av orena nationer, särskilt uppmana er och de heliga platser som nu behandlas med ignominy och irreverently förorenad av deras filthiness. Åh, de mest tappra soldaterna och ättlingarna av oövervinnliga förfäder, är inte degenererade, men minns dina förföljares död.
Men om du hindras av kärlek till barn, föräldrar och fruar, kom ihåg vad Herren säger i evangeliet: "Han som älskar far eller mor mer än mig, är inte värd mig". "Den som har försvunnit hus, bröder eller systrar eller fader, eller mamma eller hustru eller barn eller landar för mitt namn, skall få hundra gånger och arva det eviga livet." Låt ingen av dina ägodelar fånga dig, ingen omsorg för dina familjeärenden, eftersom det här landet som du bor i, stängs på alla sidor vid havet och omges av bergstopparna, är för smal för din stora befolkning; det finns inte heller rikedomar och det ger knappt tillräckligt med mat för sina kultiverare. Därför är det att du mordar varandra, att du krigar, och att du ofta förfaller genom ömsesidiga sår. Låt därför hatet avgå från er, låt dina rädslor sluta, låt krig upphöra, och låt alla missförhållanden och kontroverser slumra. Gå in på vägen till den heliga graven; bryta det landet från den onda rasen och utsätt det för er själva. Det land som enligt Skriften säger "flyter med mjölk och honung", gavs av Gud till Israels barns besittning. Jerusalem är världens navel; Marken är fruktbar över andra, som ett annat paradis av läckerheter. Detta Människans Förlossare har gjort sig berömd genom hans ankomst, har förskönats genom uppehåll, har helgat sig genom lidande, har blivit frälst genom döden, förhärligats av begravning. Den här kungliga staden, som ligger i centrum av världen, hålls nu fängslad av sina fiender och är underkastad dem som inte känner Gud, till hedningarna av hedningarna. Hon söker därför och önskar att bli befriad, och upphör inte att bönfoga dig att hjälpa henne. Ur dig speciellt frågar hon hjälp, för som Gud har tilldelat dig över alla nationer stor härlighet i armarna, som vi redan har sagt. Följ sålunda denna resa till förlåtelse av dina synder, med försäkran om den oförgängliga ära.
Mest älskade bröder, idag är det uppenbart i dig vad Herren säger i evangeliet: "Där två eller tre är samlade i mitt namn finns jag mitt i dem." Om inte Herren Gud hade varit närvarande i dina andar, skulle du inte ha sagt samma gråt. För, trots att skriet utfärdades från många munnar, var ursprunget för gråten en. Därför säger jag till er att Gud, som har implanterat detta i dina bröst, har dragit den ut från dig. Låt detta vara ditt krigskrig i strid, för det här ordet ges till dig av Gud. När en väpnad attack görs mot fienden, låt den här gråta upp av alla Guds soldater: Det är Guds vilja! Det är Guds vilja!
Och vi beordrar inte eller råder att den gamla eller svaga, eller de som är olämpliga för bärande armar, åtar sig denna resa; Inte heller borde kvinnor utse något, utan deras män eller bröder eller vårdnadshavare. För sådana är mer av ett hinder än hjälp, mer av en börda än fördel. Låt de rika hjälpa de fattiga; och enligt deras rikedom, låt dem ta med sig erfarna soldater. Prästerna och prästerna av någon ordning ska inte gå utan biskops samtycke. för den här resan skulle de inte vinna något om de gick utan tillstånd av dessa. Det är också inte passande att lekmän bör gå in på pilgrimsfärden utan deras prästers välsignelse.
Den som därför bestämmer sig för denna heliga pilgrimsfärd och ska göra hans löfte till Gud i den meningen och skall erbjuda sig till honom som ett levande offer, heligt, godtagbart för Gud, skall bära Herrens kors på hans panna eller på hans bröst. När "verkligen", efter att ha uppfyllt sitt löfte, vill han återvända, låt han placera korset på ryggen mellan axlarna. Sådan, genom den dubbla handlingen, kommer att uppfylla Herrens föreskrift, som han befaller i evangeliet: "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig, är inte värd mig".
submitted by Durioz to SwedditUniversalis [link] [comments]


2018.07.12 20:09 pure_x01 När ska nån bemöta debatten om mäns våld mot kvinnor?

Expressen kör kontinuerligt artiklar och krönikor om mäns våld mot kvinnor. När får vi en mer nyanserad bild där vi belyser hur vissa kvinnor söker sig till våldsamma män och sen inte lämnar dom även hur mycket stryk dom får. Det är inte män generellt som slår kvinnor. Det är vissa män som inte lärt sig bättre, har psykiska problem eller missbruk.
Börjar bli tröttsamt att man målar upp en hel folkgrupp som förövare när det är en liten klick missanpassade män samt en skara kvinnor som verkar gå igång på dessa män. Tror många män sett på i frustration hur deras kärlek valt en sådan man framför en själv. Sen får vi alla män stå där som potentiella förövare och alla kvinnor som oskyldiga offer.
Någon borde dyka ner i detta och analysera både männen som är våldsamma och kvinnorna som inte kan hålla sig borta från dom.
Polariseringen mellan kvinnor och män växer starkare dag för dag och kvinnors hat mot män ökar för varje artikel som Aftonbladet och Expressen basunerar ut. Det finns nästan inte ett sportevent, politiskt event eller annan tillställning där man inte på något sätt försöker få in ett perspektiv där män utmålas som förövare eller dåliga människor.
submitted by pure_x01 to sweden [link] [comments]


2017.08.17 10:13 vonadler [HPSA] Lönskaläge, enkelt och dubbelt hor

Här kan du läsa tidigare HPSAer.
HPSA brukade stå för Historical Public Service Announcement, men på bromskloss utmärkta inrådan står det numera för Historia På Sweddit Anbefalles.
Idag ska vi prata om sexualbrott i Sveriges historia.
Karl IX införde 1608 ny landslag som ersatte Magnus Erikssons landslag. Den var i stora delar lika, förutom att man infört en del gammeltestamentliga lagar, däribland straff för lönskaläge, enkelt och dubbelt hor.
Lönskaläge var när två ogifta människor hade sex med varandra. Enkelt hor var när en ogift hade sex med en gift, och dubbelt hor när två gifta (som inte var gifta med varandra) hade sex med varandra. Straffet varierade genom olika iterationer av lagen, men generellt kan man säg att lönskaläge bestraffades med böter, enkelt hor med böter (för den ogifte) eller böter och spöstraff (för den gifte) och dubbelt hor med döden för båda parter. Upprepade förseelser innebar att straffet skärptes i omgångar. Andra gångens lönskaläge straffades t.ex. även det med spöstraff.
Den som inte kunde betala sina (mycket höga) böter bestraffades också med spöstraff.
Dödsstraffen var dock relativt ovanliga, då det svenska rättssystemet tycktes tycka det var väldigt obehagligt att ha ihjäl folk för otrohet. Ofta gjordes namninsamlingar genom förbön i kyrkan av grannar och släktingar som sedan skickades till rätten med bön om strafflindring för den dömde, vilket oftast hade god effekt - med grannar och släktingars garantier att brottet inte skulle upprepas angå man sig kunna döma mildare, och dödsstraff omvandlades ofta till spöstraff eller böter.
Ett typiskt exempel på hur man gärna ordnade saken kommer från 1641, då Ingeborg Jonsdotter, gift med bonden Karl Persson anklagas för dubbelt hor.
En viktig poäng i detta är att sexualsynen på den här tiden i mångt och mycket är omvänd den vi har idag. Män ansågs lite högre stående än kvinnor, lite närmare Gud och därför mer kapabla att stå emot det världsliga köttets lustar. En kvinna som inte fick sig vad hon behövde i äktenskapssängen däremot skulle helt naturligt gå annorstädes för att få vad hon behövde.
Ingeborg Jonsdotter och hennes älskare erkände sitt brott, men medan han flyktade var hon kvar och dömdes till döden - att hon dessutom blivit gravid ansågs som en extra graverande omständighet i sammanhanget.
Dödsdomen kom, men ingen iblandad ville egentligen att Ingeborg skulle dö. Hennes make bad vid högmässan med trillande tårar om nåd för sin hustru och hade redan innan svarat på frågan om vad han trodde orsakat det hela att han inte haft samlag med henne, trots att de varit gifta i två och ett halvt år. Som skäl angavs att hon inte visade honom någon kärlek, varvid han inte kunde få upp den.
En böneskrift skickades till hovrätten, som socknens framstående män och prästen skrev på, och hovrätten skred till verket och lät fyra kunniga män undersöka Karl Perssons utrustning, vilken de rapporterade var normal och kapabel. Karl Persson hävdade att han var alldeles för blyg för samlag. Ärendet bollades därför vidare till domkapitlet, där man efter att ha förhört paret och konstaterat att de ville fortsätta vara gifta ålade de tu att inom tre veckor ha ett samlag. Dock rapporterade de efter tiden till sin kyrkoherde att de misslyckats. De fick åtta dagar till på sig, men tydligen hade Karl Persson 'legat som stock och sten' och inte åstadkommit något.
Dock kom man i en briljant manöver då fram till att eftersom ett äktenskap inte bara ska ingås, det ska också fullbordas med ett samlag att Karl och Ingeborg inte var gifta på riktigt eftersom de aldrig fått till det. Ingeborgs dom reducerades därför till enkelt hor och böter.
Var Karl impotent, asexuell eller kanske homosexuell (eftersom de kunniga männen inte fann några fel på hans utrustning) eller ljög man bara för rätten för att rädda Ingeborgs liv? Svårt att veta i efterhand.
1779 avskaffades dödsstraffet för dubbelt hor, men först 1937 avkriminaliserades äktenskapsbrott helt och hållet.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2017.05.30 14:35 nyhetsbubbla Stephanie Mann: Jeanne d'Arc använts som symbol för alltifrån feminism, krigare och galna kvinnor, men bör kommas ihåg främst för sin kärlek till Jesus

Stephanie Mann: Jeanne d'Arc använts som symbol för alltifrån feminism, krigare och galna kvinnor, men bör kommas ihåg främst för sin kärlek till Jesus submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2017.03.10 08:57 Isterpuck ÅRETS TF2-FREDAGAR 2017 - Här är hela 100-listan

  1. Den bästa
2-100. Resten
Det har varit svårt att missa den internationella kvinnodagen, en dag där man försöker föra fram många av de samhällsstrukturella problem som kvinnor ställs inför. Det är inte bara ett stort förtryck från patriarkatet som de måste utstå, de måste även stå ut med att det finns störande prank-videos på Youtube, även känt som sprattriarkatet.
Veckans sponsorvideo, inspelad kring tiotiden en torsdagkväll.
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor)
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Tills det slutar. Man måste ju komma ihåg att allt är relativt (förutom Jesus hastighet i vakuum.)
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: Fröken, hallå hallå hallå, koppla mig till 22.
S: Det blir inget svar där, hon är inte kvar där. Ja, jag är ledsen, försök på nytt igen.
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället; det distribuerar ju lösenord, chatt och talade ord till okänd part via CloudFlare!
S: För att rovanion bokstavligen är Norci och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod.
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag.
Vilka syntar föredrog Moses? Korg.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2014.11.18 19:41 seewna Jag dejtar en svensk kille och jag förstår mig inte på honom. Så jag kommer till Sweddit! Hjälp!

Hejhej kära Sweddit. Jag [24] behöver hjälp. har du tråkigt så kan du vara min lilla kärleksfixare! ;)
Ursäkta om jag skriver några fel, jag kom till Sverige för 5 år sedan från Kanada för att jobba och påbörja ett nytt liv, och svenska kulturen har alltid fascinerat mig. Svenska killars förmåga till förståelse och respekt till kvinnor har fått mig att kasta mig in i dejtingvärlden i Sverige. :)
Nu har jag dejtat en svensk kille i 4 månader, och saker har varit bra! Sexlivet är bra (och frekvent, kanske lite "vanilla" hehe), han har mycket respekt för mig och delar många av mina åsikter. Vi är compatibla på denna nivån!
Så kommer vi till emotionella nivån. Han är väldigt tyst av sig och passiv, vilket jag inte har något mot eftersom jag själv passar bäst med sådana killar (lite dominant kanske haha), men problemet är att han är dålig på att diskutera och uttrycka känslor. Han är min första pojkvän, och situationen hade nog varit värre med en Canadian kille, men jag förstår bara inte...
När jag är ledsen, osäker och behöver hans emotionella support och kärlek så slutar det med att han blir tystlåten och inte vet vad han ska säga. Han är inte så kärleksfull, och våra dejter består av tittande på TV, äta pizza och sex mest. Jag har inget mot myskvällar som är lugna alls, men jag vill bara ha lite uppskattning i bland som han inte ger mig. :(
Jag har uttryckt detta tidigare, men han verkar inte veta vad han ska göra åt det, och jag har föreslagit att krama mig oftare och vilja ha mig lite mer... animalistic i sängen du vet, att kräva mig? Det är bara jag som tar initiativet till att göra saker, och jag får bara respons på vad jag gör...
Är det normalt hos svenska killar att inte riktigt veta hur man uttrycker känslor? Vad kan jag säga till honom? Hjälp! Jag vill verkligen inte vara tvungen att göra slut med en sån fin och smart människa. :(
submitted by seewna to sweden [link] [comments]


Bekräftelsetörstande kvinnor och oberoende män? - om kärlekens osynliga ojämställdheter Eva och Maria(1983) Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga Muze - Det finns en kvinna Sånger om Kvinnor - Också Du Glesbygd eller storstad? Olika stöd till våldsutsatta kvinnor Kvinnor förening hs för tjejer i kärlek 10 AV VÄRLDENS FARLIGASTE KVINNOR!!! - YouTube Kärlek i Gambia 2 Miss Mary - Från Kvinnor För Kvinnor

Snygga Rumänska Kvinnor Vill Dejta ... - Lycklig Kärlek

  1. Bekräftelsetörstande kvinnor och oberoende män? - om kärlekens osynliga ojämställdheter
  2. Eva och Maria(1983) Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga
  3. Muze - Det finns en kvinna
  4. Sånger om Kvinnor - Också Du
  5. Glesbygd eller storstad? Olika stöd till våldsutsatta kvinnor
  6. Kvinnor förening hs för tjejer i kärlek
  7. 10 AV VÄRLDENS FARLIGASTE KVINNOR!!! - YouTube
  8. Kärlek i Gambia 2
  9. Miss Mary - Från Kvinnor För Kvinnor

Från våra designers och mönsterkonstruktörer, till sömmerskor och tillskärare, från de som packar produkterna till vår kundtjänst. Miss Mary är fullt av hårt arbetande, fantastiska kvinnor. Sånger om kvinnor är ett musikalbum som spelades in i november 1971. LP-skivan, som utgavs på skivbolaget MNW (skivnummer MNW 23P), innehåller flera av den s... Kvinnor förening hs för tjejer i kärlek. Kvinnor förening hs för tjejer i kärlek. Skip navigation Sign in. ... Till kåta sofia min fru din kåta man herkko puss - Duration: 3:00. Kärlek till dig älskling - Duration: 3:10. jjjeeennniiieeelll 589,922 views. 3:10. Top 10 FUNNIEST Auditions Britain's Got Talent 2016 (Try NOT TO LAUGH!) - Duration: 26:42. '10 AV VÄRLDENS FARLIGASTE KVINNOR!!!' Hej på er och välkomna till en ny video, som förra söndagen blir det en 10 av världens farligaste och i denna video ta... Olika stöd till våldsutsatta kvinnor - Duration: 0:57. Brottsoffermyndigheten 40 views. 0:57. ... Susanne Fellbrink 'Ska Jag Välja Kärlek' officiell video - Duration: 3:42 ... Gambia off the beaten path. Bansang, Janjanbureh and Kunta Kinteh - 2015 FULL HD - Duration: 6:36. Travel Gretl 70,918 views Hon tar också upp frågan om huruvida kvinnor generellt har större behov av kärlek och bekräftelse än män och reder ut varför svaret både är ”ja” och ”nej”. (Arkiverad hos ... Eva och Maria(1983) Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga kvinnor (som spelas av Isabella Murray och Marika Nasiell).